Tema 4: Mod. Med förkärlek för ”fjortisar”

Skämt om fulla fjortonåringar var mer än småstaden tålde. Det blev folkstorm i Vänersborg när Emma som fjortonåring efter att ha vunnit en tävling för serietecknare började rita i stadens tidning.

mod-1992-page-001

Året är 1992 och tjugokronorssedeln har precis introducerats i Sverige, TV4 har för första gången sänds i lokal TV och Danmark vinner fotbolls EM efter att ha besegrat Tyskland. I Tidskriften Hertha har redaktionens Ulrika Fritz intervjuat den då 21 åriga serietecknaren Emma Hamberg. Emma har försörjt sig på att rita serier sedan hon var fjorton, då hon vann en serietecknartävling i Dagens Nyheter. Emma är uppvuxen i Vänersborg, en tätort i Västergötland med drygt 20.000 invånare (2010). Under sin ungdom ritade Emma serier för lokaltidningen, i vilka hon drev med småstadslivet – allt ur ett tonårsperspektiv. Hon skrev om sådant som vilken tonåring som helst som vuxit upp i en småstad kan känna igen – tristessen, fulla fjortonåringar i Folkparken och mopedträffar vid korvkiosken. Emmas orädda skildring av tonårslivet i småstaden var dock någonting som upprörde många Vänersborgsbor. De tyckte att Emmas serier gav staden ett dåligt rykte. Det här var dock ingenting som tycktes störa chefredaktören för lokaltidning, utan Emma fick fortsätta att teckna sina serier.

Nu har Emma blivit äldre och vad de boende i Vänersborg anser om hennes serietecknande är inte längre så viktigt. Sedan ett par år tillbaka tecknar Emma för Expressen, som hörde av sig och erbjöd Emma ett jobb efter all den uppståndelse som skett kring Vänersborgstidningen. Serien Emma tecknar heter också Emma och handlar om tonåringar och ungdomsliv. Trots att Emma själv inte längre är tonåring utrycker hon i artikeln en ”förkärlek för fjortisar”. Både för att det händer mycket med en själv i den åldern och dessutom är det lätt att känna igen sig. Emma menar att många som blivit äldre och träffar sin gamla kompisar igen börjar då bete sig som fjortisar. Det är mänskligt säger hon i artikeln.

Inför framtiden vill Emma göra mer än att teckna serier och hon utrycker att det ska bli spännande att ta sig an sin nya praktikplats som layoutare på Expressen.

Ulrika Fritz


Det är inspirerande att läsa om hur Emma som ung tjej har modet att skriva om ämnen, tankar och problem som rör just unga tjejer. Det här är en målgrupp som ofta har svårt att få utrymme att presenteras som aktörer i nyhetsmedia. Det finns en tydlig koppling mellan Emmas sätt att utmana normer och prata om en grupp som jag anar inte fått så stort utrymme i lokaltidningen tidigare, och att många av de boende i Vänersborg blev upprörda. Emmas skildring av verkligheten för tonårstjejer var med stor sannolikhet inte någonting som de vuxna var vana vid att läsa om, och av den anledningen gav det också upphov till provokation.

Scenen i Vänersborg måste, efter lite lätt huvudräkning, ha utspelat dig någon gång under sent 80-tal, en tid då jag inbillar mig att den här typen av litteratur inte fått alltför stor genomslagskraft ännu. Att utrycka en förkärlek för ”fjortisar” placerar dessutom Emma flera år före sin tid. På senare år har fjortisidealet, och att framhäva sidor som det tidigare setts ner på, vuxit sig starkare. Artister som Little Jinder och Rebecca & Fiona är bara två exempel. Idag hittar vi också många unga tjejer som genom bloggar eller youtube pratar om just ämnen, tankar och problem som unga tjejer upplever och kan relatera till, se till exempel Zara Larsson och Clara Henry. Dessutom har serietecknare så som Lilla Berlin, Nanna Johansson och Liv Strömqvist fått stort genomslag. Men det här är som sagt 30 år senare, i en generation där Internet har blivit en mänsklig rättighet. Emma Hamberg hade helt klart förstått vartåt vindarna blåste redan som fjortonåring.

Emma Hamberg är 21 år när hon blir intervjuad av Herthas Ulrika Fritz och mycket har såklart hunnit hända sedan dess. Idag känner vi kanske bäst igen henne som författare till böcker som Linas kvällsbok och Kärlek & 6. Eller som Veckorevyns chefredaktör under många år.

Mia Jonsson Lindell, redaktör Herthabloggen

mod-1992-page-001-2

 

 

 

Lämna en kommentar